Lagotto Romagnolo

Den italienska rasen från Romagna i nordöstra Italien finns omnämnd i litteraturen från 1600-talet. Den genuina vattenhunden förekom hos fiskare och färjkarlar vilka arbetade och levde i sumpmarksområden och floddeltan. Lagottohundarna (lago=sjö) användes för jakt på sjöfågel och var omtalade som mycket effektiva och härdiga vattenapportörer.

Under senare delen av 1800-talet påbörjades utdikningarna av Italiens omfattande sumpmarks- och deltaområden. Tusentals männiksoliv hade krävts under århundraden på grund av malaria. Nu blev vattensjuka marker till odlingsbar åkerjord, men fiskare och färjkarlar fick se sig om efter andra boplatser och inkomstkällor. Så fick också deras krullhåriga hundar.

Lagottons utmärka vittringsförmåga kom att bli anledning till hundarnas nya uppgift, att nosa till var under jordytan den eftertraktade tryffelsvampen växte. Lagotton prisas också högt för sin utmärkta arbetsförmåga.